KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara.

Berättare: Gust. Andersson (f. 1856)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag minns de gamle hade respekt för mara. Den kunde vara medfödd. Det var kvinnfolk, som hade den. De kunde inte hjälpa det. Det var ett kvinnfolk med långa armar och hår på kroppen. Hon passa- de på att suga sig fast över bröstet på den, som sov. Inte alla hade ont av mara. Men den som hon hade fått vana på, fick henne flera gånger. Han fick inte lägga sig på ryggo. Ett annat bote- medel vet jag. En skulle ta psalmboksblad och lägga vid sängen. De tog hon sig inte över.

Socken Arvika stad
Landskap Värmland
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //