Transkriberad uppteckning

Jag hörde inte talas om några slags väsen som var i den växande säden. Att grannen, om han hade ont i sinnet, kunde förstöra det som växte hörde jag de talade om. Han kunde gå omkring och missunna en det som växte och läsa förbannelser över det. Då växte det inte som det skulle. När vi skar det sista, den sista skåren, så lekte vi, att vi skulle "ta har'n." Aldrig såg jag någon hare, men han skulle fösas bort ändå. Det var inte annat än en gammal vana. Vi företog oss inte något särskilt med de sista strå- na. Den som kom i tur skar de sista stråna. Det var ingen betydelse med dem. Den sista kärven hade den betydelsen att om han blev mindre än de andra, så spåddes det att grödan skulle bli säm- re nästa år. Far lade den neken på ett stäl- le / så att inte råttorna skulle komma åt den. Han skulle sättas upp åt fåglarna om julafton. Inget djur dödades eller sattes upp på åkern i samband med skörden. Inget djur grävdes ner i åkern. Ingen särskild bit av åkern skulle sparas till sist. Den sista kärven som bands kallades för löckenek. Den bands som de andra kärvarna. Skördekalas hade de på de större gårdarna, när de hade skördat lin. Alla som varit med i skörde- arbetet skulle vara med på kalaset. Jag var al- drig med på något sådant, så jag kan inte tala om vad de hade till mat och dryck. Inte annat än tomten var i ladan och på logen. Tröskningen skulle vara avslutad till jul, om det var möjligt.