Transkriberad uppteckning

På julaftons morgon brukade folk vara uppe i tid. Det var för att hinna med allt arbete, som skulle uträttas, innan helgen gick in. Det brukade ju va- ra så, att kreaturen sågs till först. Om inte det var tillräckligt med huggen julved, så brukade det arbetet få gå med det första. Ingen ved fick bäras in på juldagen. På julaf- ton skulle en bära in så mycken ved att det räckte till annandagen. Det, att de bar in halm och lade på golvet, har jag inget minne på. Det har jag bara reda på för att gammalt folk talade om det. En julbock gjorde vi av halm. Det kommer jag ihåg. Den var så stor att vi ungar kunde sit- ta på hans rygg. Men vi fick vara aktsam- ma / om den. Han skulle stå under bordet. När vi spisade om julkvällen, så släppte vi ned några smulor under bordet till honom. Han skulle inte svälta, när det var jul. När julen var över, så bars han upp på vinden. Då fick han stå där och svälta hela året. Julgranen var nästan lika fint klädd i min barndom som den är nu. Men vi hade inte elek- trisk belysning. Vi hade talgdankar till ljus i gra- nen. Det var hemstöpta ljus av talg. Vi hade papperskarameller, konfekt, glaskulor, färgade pap- persslöjor i granen. Det var ingen jul utan fågelnek. Den sattes upp före middagen. Karlarna gick inte in och doppade i grytan förrän de hade satt upp "fôggelneka." Det var ingen särskild nek. Den största och finaste, som en kunde få tag i, sattes upp på en käpp på lagårdstaket. Den skulle småfåglarna ta julmaten ur. Vörtlimpan var det förnämsta julbrödet. Litet / vetebröd bakades, bullar, krans och kringlor. Så var det rågkaka och råglimpa bakat av siktat rågmjöl. Pepparkakor bakades. Om det var någon särskild krumelur som bakades minns jag inte. Om julkvällen fick kreaturen ett extra mål. De skulle ha gott hö. Om julnatten så kun- de kreaturen tala. Det var bra om de inte kla- gade på husbonden. För att de inte skulle göra det, så fick de det bästa som fanns i ladan. Och så sade den som delade till dem fodret "Ät väl, trivs väl, lägg hulle på reva hela åre över, dä ä julkväl i kväll." Spannmål förvarades inte under julbordet. Inte som jag vet har det förekommit, att de tänt ett ljus om julkvällen och låtit det brinna hela natten. Men ljus tändes och sattes på / bordet, när vi skulle äta om julkvällen. De släcktes, när vi hade ätit. Om något av ljusen slocknade av sig själft, så skulle det bli en mindre i stugan innan nästa jul. Om en nära anhörig hade dött under året, så skulle han komma hem om julnatten och se sig omkring. Björkved användes till julbrasa.