Transkriberad uppteckning

Det var säkert att finnarna kunde trolla. Jag kommer ihåg en finngumma som kom till ett stäl- le hemma. Hon bad att hon skulle få ull. De hade klippt fåren, så de hade gott om ull. Men de svarade, att de inte hade så mycket ull som de hade hår på huvudet. "Jaså," sa- de finngumman, "då skall ni inte behöva att ha besvär med det heller. Och så gick hon sin väg. Det var några dagar efter, så fick matmor i huset full kammen i hår, när hon kammade sig. Det höll på att falla av hen- ne, så till sist hade hon inte ett hår- strå på huvudet. Aldrig fick hon hår på huvudet mer. Det var mycket som de gamla talade om efter / finnar, men jag har glömt det. Det var så farligt att säga något mot finnar eller förarga dem, för de ställde till ont för en. Många finnar kom, både gummor och gubbar. Det var fattiga från finnsocknarna här i Värmland. När fin- nar hade varit inne hos oss så kastade mamma ut en eldbrand genom dörren, se'n de hade gått. Det var för att de inte skulle komma tillbaka eller ställa till något ont. "Det är väl finnblod i henne eftersom hon kan trolla." Alla som hade finnblod i sig så var de inte säkra utan de kunde trolla. Om en var påpasslig och slog till trollkäringen så att blodet lossnade i näsan eller munnen, så kunde hon inte trolla. De hade trolldo- men med sig från Finland. De där värkulorna som kom i luften var far- liga. Det var finnkäringar i dem. Kom en ut för dem så blev en så sjuk. Det var på ett ställe som kreaturen dog undan / för undan. Då bröt de upp golvet i ladugården. Där låg en död katt. Det var någon illasinnad som hade lagt dit katten för att det skulle bli olycka med kreatu- ren. I min barndom hörde jag käringarna tala på, att det var en käring som var ute och mjöl- kade om somrarna. Hon band ett strumpeband i en gärdsgårdsstör eller i en buske och mjöl- kade.