Transkriberad uppteckning

Luskung skriver de i tidningarna, men hemma kallade de den daggorm. Nej, jag har inte hört att den drog till och från husen, men de var rädda för att trampa på honom, för då skulle fötterna ruttna på dem. Göken kommer i tionde veckan och gol i nionde. Han slutar, då han får se den förste höstacken. De rimmade: "Norr – nö östagök ä döagök, sör säe å väster gläe." Gal göken på bar kvist, blir det många grova fruntimmer det året. De fick inte härma göken, då hade de för sej att han spydde blod på lövet. Att göken blir hök, har de haft för sej. Jag vet inte, hur gammal han skulle vara då. Skatorna, de tyckte bra om, om de byggde nära husen, för / om det utbrös eldsvåda, så sa de ifrån. Sköt de en skata, så fick de otur med sina kreatur. Och de ville inte riva ner bona för dem. Svalorna – det var turigt, om de byggde i lagården. Åkerknarren har jag inte hört på länge. Det blev glädje, om de hörde åkerknarren, för då skulle det bli bra säd. Han spelar alltid på kvällarna. Han låter inte se sej.