Transkriberad uppteckning

På Urban, den 25 maj, då skulle linet sås. Var inte vädret lämligt, så sådde de senare, men aldrig före den dagen. Lin kalla vi "hör". Den ryckte vi på hösten. Hos oss tröska vi den sedan med präjjel (grägel); på andra ställen drog de den igenom kammar av trä, så kneppeln - fröhuset - föll av. Sedan la vi den på backen till rötning. Där fick den ligga hela vintern under snön till mars april, då snön var borta. Då tog vi opp den å satte opp den till att torka. Sedan torka vi den på körna (kölna, torkhus) eller i grop på marken. De fleste torka i grop, för det fanns inte så många körner, å där elda de med torv, för utav den blev den inte sådan låge. När det var torkat färdigt, skulle karlarna brôda för att / få av den värste skäven (=det fasta omkring fibrerna). När vi fått den meste skäven väck, skulle det tillbaka i körna eller gropen för att torkas något igen. För om det blivit torkat riktigt igen, var det lättare att få resten av skäven bort. Se, det gjorde fruntimmerna, så vi kasta sedan över det till dom. Dom arbeta också med brôda, men man sa att de käfta linet. Sedan all skäven var ur, skulle linet häcklas. Det bästa linet fick de då kvar i handen, å blå- norna blev liggande utanför häcklan. Sedan var det till att spinna å väva. Här har jag en gammel brôda liggande. För att den skulle ligga stadigt, när de arbeta med en, bruka de lägga en stor sten på nertill. Det skramla farligt, när de arbeta mä brôda. Det var tre fasta, smala å långa tänder (bräder) å två fästade i ena ändan däremellan, å mä handtag i den and- ra.