Transkriberad uppteckning

År 1875 hände en ryslig händelse på gården Smedby i Teg- neby socken. Hos en rik bonde i gården hade en ung fattig flicka från ett torp i Röra församling tagit plats som pi- ga. Flickan var hurtig å stark å mycke omtyckt i gården. Hon var från Dalby gård i Röra å hette Johanna Lövendahl. På gården fanns utom ägaren å hans hustru flera unga poj- kar. En av dem hette Karl Johan, i dagligt tal kallad Janne, en vacker yngling, bara ett par å tjugo år. Han hade fattat tycke för den fattiga tösen, men det var inte värt att tala om det, för hon var fattig. En tid gick allt bra, men så börja mor i huset förstå, att flickan var i grossess. Ja, det blev för Janne att be- känna för modern hur det var fatt. Fadern hölls utanför, han fick inte veta något. Nu börja en mycket svår tid för / flickan. Jannes mor var hård å ärelysten, å hon motsatte sej ett äktenskap mellan de unga. Här är ett sant bevis där- för! Flickan Lövendahl var en gång under tiden i sitt hem i Röra, å hennes syster följde henne en bit på väg tillbaka till platsen. För henne berättade hon: - Förra söndagen, när jag på morronen kom från ladugården, blev ja bjuden av mor själv på kaffe å smörgås. Det bruka ald- rig förekomma annars. Jag satte mig till bords, å som jag tyckte, att kaffet såg lite märkvärdigt ut, slog jag det i ett obevakat ögonblick i en slaskhink. Smörgåsen åt jag upp, å det som var i hinken blev buret till en kalv, som någon timme senare låg död å stel. Dom sprang efter en slaktare, som tog skinnet av kalven, å sen sålde de kalven till en upp- köpare från Tjörn, som fick böta och kom mycket illa ut. När systern hörde detta, bad hon Johanna att ge- nast gå därifrån, å hon svara: - Ja, jag ska flytta, får ja bare ner väven. / Så några veckor senare blev hon mördad av Janne. Dom körde tröskverket tomt en dag, för att ingen skulle höra något. Farsgubben var inte hemma den dagen, å pigan var inne å ha- de att göra, å Janne gick in å var inställsam å vänlig, in- nan han med kniv till sist fick tagit livet av henne. Sedan skyllde dom på att hon gjort det själv. Å Janne neka å satt på bekännelse i många månader. Men till slut erkände han dock. Å när domen föll, lydde den på hela hans återstående livstid. Ja, han satt på Långholmen, å hans rika släktingar försökte utverka nåd för honom men till ingen nytta. Men han lärde sig snickaryrket på Långholmen, å han gjorde en mycket fin vagn som kronprins Gustav köpte, numera konung Gustav V, å så utverka han hans benåd- ning, annars hade han nog aldrig sluppit ut. Han hade då suttit inne i över tjugo år. Modern levde dock, när han kom igen. Å han gifte sig efter en tid med en barndomsvän från Tegneby socken. Han var ju rik, hans arv hade stått i bank. Han satte igång en möbel- / verkstad. Å de tog till sig en fattig föräldralös flicka, som fick ärva sina fosterföräldrar. Ja, berättelsen är sann. Jag har själv sett honom många gånger, å han har bröder som lever ännu, fast dom är gam- la.