Transkriberad uppteckning

Mara kom in genom kvisthål i väggarna. Kvisthål var farliga, för allt ont kunde komma in genom dem. Om en stack ett psalmboksblad i kvisthålet, så kunde inte något ont komma in genom det. Mara såg ut som en långraggig katt. Det var ilskna fruntimmer, som kunde göra sig till mara. Den de vil- le åt, så red de med besked. Det gick inte att var- da sig undan henne. En satt som i ett skruvstäd. När hon hade klämt nog, så försvann hon. En blev svett och maktlös. Ibland kunde en drömma att mara red en. Det har jag gjort. Det var inte bättre. När jag vak- nade, så rann svetten ikring mej.