Transkriberad uppteckning

Då jag var 12 à 14 år, så där, voro vi några ung- domar i Falun, som voro tidigt uppe "Kristihimmelfärdsdag" på morgonen, för att se på det vackra vårvädret. En liten bit utanför staden, vid en korsväg, fingo vi då se en gumma, som stod och kastade och slängde åt alla håll och bar sig så konstigt åt. Vi skrattade åt henne, och frågade vad hon hade för sig. Hon blev så ond på oss, för att vi hade stört henne. Och sedan kom hon till mitt hem och fortsatte att gräla på mig. Hon sade, att hon hade hållit på, att kasta bort sjuk- dommen för en kvinna, och om kvinnan nu dör, så hade vi hennes liv på våra samveten, som hade stört henne i hennes förehavande. Hon talade om, att hon hade klippt hår och naglar på den sjuka i ny (eller kanske var det nedan) m.m. m.m. som var / både besvärligt och tog lång tid att samla, detta skulle hon nu i fred och ensamhet fått kasta omkring, så hade den sjuka kvinnan blivit bra. Innan hon nu hunnit samla dessa saker om igen, så kanske sjuk- domen förvärrats så att kvinnan ej kunde bli bra.