KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Marstrands stad, Bohuslän 1948

Påsk

Berättare: Hilma Otelia Olsson (f. 1886)
Upptecknare: Johan Pettersson

Transkriberad uppteckning

Sopa, raka, smörjehorn giver jag dig till resedon. Far fort min vän, kom snart igen. Akta dej så du inte faller utför Blåkullsberget Så sa di förr när påskekäringa for iväg. De va e på Mastran där ja tjänte som talte om de. (1903)

Socken Marstrands stad
Landskap Bohuslän
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Påsk

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Marstrands stad, Bohuslän

Vattenväsen

När sjöjungfrun var uppe och tvätta sig, blev det storm. Sjöfolket kunde se, hur hon gick upp och tvätta sig ibland på vatten- ytan; och då blev det storm, så då kunde de ta in småseglen med detsamma. Ibland kamma hon sitt hår – hon hade långt hår. Det var en gammal skeppare, som hette Herz; han talte om det här för mig. Han var från Göteborg. Han hade sett sjöjungfrun.

1941 Läs sägen →
Marstrands stad, Bohuslän

Jättar

Kyrkeklockan kallte troll och jättar för "bjälleko". När det blev så många "bjälle- kor" här, måste troll och jättar ge sig iväg; det är därför här inte finns några nu. Såna här stora, runda stenar, som lig- ger mångastans, kallar de "jättestenar". Det var en jätte, som skulle ha varit där och där och kastat på kyrkan, men så orka inte stenen längre än dit och dit. Det finns det flera stycken såna stora, runda stenar här på Koön. När jätten fick höra kyrk- klockorna, blev han så arg, så han kasta och skulle slå ner kyrkan, men han råka inte. Där är på Tjörn en mil härifrån en brygga, / som sticker rakt ut i vattnet. Den kallar de "Jättesbroa". Det trodde de en jätte hade byggt den, för där är en på Inlandssidan mitt emot. De trodde det var en jätte på Tjörn och en på Inland, som skulle bygga, så de kunde komma till varandra. Men de rådde väl inte med det.

1941 Läs sägen →
Marstrands stad, Bohuslän

Tomtar. ULMA K 19

Om de var snälla vid tomten, så drog han till dem så de blev rika, men var de inte snälla vid honom, så gick det på det andra viset. - Det var en bonde, han var så snäll vid tomten och satte ut mat till honom. Så måtte han göra nya kläder till honom, och han fick de här på sig. Men då sluta tomten och dra. "Varför slutar du och dra, när du får nya kläder?" frå- ga bonden honom. "Jo", sa han, "inte smutsa ny rock." - "Då ska jag ta rocken ifrån dej, så du kan dra igen", sa bonden. Men där försvann tomten och kom aldrig tillbaka igen. Och det gick ut för bonden till sist med.

1941 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR