Transkriberad uppteckning

De va en gumma som bodde i e stenstuga här i vårn församling. De va förresten ett par, gubbe å gumma, ho hette Margareta. Ho kom å velle ha mjölk utå mamma, men ho feck ente nått. Ho feck ente nån mjölk. Nästa natt å flera följande ble kon sjuk å mjölka enget. För att kon skulle bli bra geck mamma te Margareta för å försöka få nått å henne å ge kon. Ho vart arg å sa, att mamma skulle tala om vem de va som sagt, att ho - Margareta - skulle va mara. Mamma sa då namnet på den som nämnt´et. Å så feck ho brö, som ho ga kon. Å så vart kon fresk. En ti ätteråt kom Margareta hem, å mamma be- rätta då, att kon va fresk. Margareta ble då gla, å ho sa, att ho nu ente behövde va mara länger. Ho hade blett mara, därför att hen- nas mor ve hennes födelse skulle få lätt barnsäng. På ett ställe ble bå kor å hästa marrevna. Han som ägde djura ble då tesagd, att han skulle vakta så engen kom in i laggårn. / Men hur de va så hjalp de ente. De hade rått honom å soba så rent, att de inte fanns nånting inne hos djurena. Å de gjorde han. Nat- ten te en sönda feck han se ett halmstrå i stallet inve ett sto. Så to han å tände eld på halmstråt, men han släckte ut elden så att de ble nått lite igen å halmstråt. Å på söndasmorran så va halva linnet uppbränt på jungfrun i gården. Å då hade ho sagt, att ho allri vesst att ho varit mara, men ho hade allti känt se(j) trött å dåli å trott att ho gått i sömnen.