Transkriberad uppteckning

En gång kom far hem och sade att det var en sjöorm i Lidan. Folk hade bestämt sett den. Han var som en timmerstock. Huvudet var så stort som på en oxe. Och han hade man vid huvudet. Det var ingen som vågade att skjuta honom. Han skulle ha kommit från Vänern. Draken for mellan Billingen och Kinnekulle. Han ha- de så brått, så gnistorna flög om honom. Han skul- le ha skatter både på Billingen och Kinnekulle. När ormarna var ihop i högar, så skulle det vara en orm med, som var större än de andra. Men vad det var för orm, vet jag inte. Lindormen skulle vara en stor orm. Han bodde i stora träd. Detta är bara efter sägen. Jag har inte sett någon själv. Hjulorm såg jag en gång. Han var inne i ljung- -en / Jag såg att han var som ett hjul. Det gick så fort framåt. Det gick så kvickt, att han var borta. Ormar rinner in i elden. Det är också en sägen. Det är bäst att inte slå ihjäl ormar. Det brukar vara två ormar i sällskap. Om en slår ihjäl den ene, så ligger den andre och hämnas. Det har jag tydligt sett. Tomtormen är det bäst att försöka bevara. Han har tur med sig, om han bor i gödselhögen. De som pi- nade ormar råkade ut för dem var de gick.