Transkriberad uppteckning

Det fanns allt en del häx kvar i min ungdom. Jag kommer ihåg att när man skulle leda bort ett djur, så kastade man in en pinne eller något i det tomma bå- set för att det inte skulle stå tomt. Blev det stående alldeles tomt, så fick en inte tur till djur i det bå- set. När kreatur löstes ur båsen, så fick man in- te släppa ned bindlena på golvet. Man skulle knäp- pa dem och hänga upp dem. När kon hade kalvat, så lades stål framför dörren. En fick inte glömma att en yxa eller annat stål låg där. När en hade varit borta till tjur med en ko, så skul- le en slänga en hink vatten i röva på henne, för att hon skulle ta sig med kalv. När far hade köpt ett kreatur, så skulle det in i / stugan, innan det fick komma in i fähuset. Det var detsamma om det var häst, ko eller svin. Det skulle trivas om det fick komma in i stugan först. Gamla konamn: Stjärna, Jälma, Böna, Svarta, Gulla. De kallades vanligen efter färgen. Mor hade en stålbit med fyra hål i, som hon lade i mjölk kärlet första gången hon mjölkade kon, som ha- de kalvat. Så täckte hon över mjölken, innan hon gick in med den. Om det var blod i råmjölken, så hade kon varit ute för mjölkaharen. Mor gav kon dricka, när hon hade kalvat. I drickan lade hon en sill och as- ka ur spisen och en stålbit (Mor f. 1820 i Husaby.) När korna skulle lösas ut första gången på året, så skulle en yxa ligga vid tröskeln. Gick de över den, så skulle de inte få ont i benen. Det var också bra mot trolldom. Det var bäst att föra in korna, när de mjölkades. Då fick man inte så ont av mjölkaha- ren. Det var en gumma i Symmerby, som hade det för sig. Jälmiga kor var bra kor. De mjölkade bra. / Det var ingen bestämd dag för, när man skulle sluta att beta kreaturen ute. Det berodde på vädret. När kylan kom, så ställdes de in. Men vid Mickelsmäss brukade allt den tiden vara inne. Bina trivdes inte i kupan, om de fick påhälsning av my- ror och tjuv bin. Om två blev ovänner om en kupa, så dog bina. När de svärmade så slog man på en flas- ka och kastade vatten på dem. Det var för att de inte skulle flyga bort. Den som hade många bikupor och tur med dem kallades för bikung. Det var inte lönt att skaf- fa bin om en hade otur med bin.