Transkriberad uppteckning

Julhalm hade vi i min barndom. Vem som helst bar in den. Vi tog in två eller tre långhalmskärvar och bredde över hela golvet. Det var allmänt överallt. Den fick ligga till efter Trettonde, ja t.o.m. till Tjugondag Knut. Julgran var mycket allmänt att de hade på 1850-talet. Det fanns inte en enda stuga i min barndom, utan att där fanns julgran. Det fanns mycket granskog på ön (O- rust). Men julgranarna var inte så stora då som nu. En del ställde julgranen på golvet, andra på ett bord. Karamel- ler hade de inte i granen då, men små stöpta ljus, stjärnor och blommor och granna papper, som de köpte. Nej, granar utanför vid dörren hade de inga. De kunde göra en krona av halm med någon sorts bloms- ter i och hänga i taket över bordet. Det var ljus i den kro- / nan, och de tändes. Jag hörde aldrig talas om att det blev eldsvådor av att de hade sådana kronor eller julhalm, men när brandförsäkringen kom, fick de inte ha sådant mera. Julnek satte de utanför fönstret på ett träd eller en stake, så de kunde se fåglarna. Det var alltid havre. Al- la lagade att de fick en julnek. Julklappar är gammal sed. De vuxna fick nyttiga julklap- par. Nej, de låg inte i paket med namn på. Barnen fick julhögar med en ost, bullar och kakor. "Bära ut julen" - en skulle alltid ha något att bita i på ställena. De skulle aldrig gå ut juldagen, sedan de kommit hem från kyrkan. De var mycket till att skrämma barna för kusen, brunnsgubben och näcken i ån, som ville dra ner dem. Doppa i grytan - det var dagen före julafton. Julafton åt vi fisk och potäter. Det var för det mesta torsk då. Vi hade aldrig lutfisk. Torsken hade varit saltad en dag bara; då är han bäst. / Nej, jag har aldrig hört att de döda skulle komma hem om jul eller att de dukade åt dem. Inte heller att man tittade i askan efter julbrasan för att se spår. Julbrasan - de ville alltid ha fin björkved till den. Då eldade de, så det blev så varmt att man knappt kunde vara i stugan. Eljest eldade vi mest med kvistar och ener; vi hade öppen spis. Julatyppa gjorde vi en av halm, en flätad trebeninge. Vi låg på rygg och hade julatyppa framför huve't och tog den med fötterna och kastade.