Transkriberad uppteckning

Min fader Kristian Jonasson från Kvarnviken vid Nordvikstrand var säker- ligen den siste i Stenkyrka socken på Tjörn som dansade fiskaredansen. Han var så ofta med på kalaser och dansade då för gästerna. En av de sista gånger- na fiskaredansen utfördes på Skärhamn var år 1877 hos snickaren Matias Andersson under ett båtöl. Under fästen blev min fader ombedd att dansa fiskaredansen, men det visade sig svårt att få några medhjälpare. Efter en stund anmälde sig emellertid snickaren Matias Andersson och smed Ola från Toftenäs- strand. Kristian uppträdde som fiskare / , Matias var medhjälparen, som tog emot fisken och lade den i "ruggor" på isen, smed Ola uppträdde som köpare. Kristian (fiskaren) hugger hål i isen och börjar fiska Smed Ola (fiskuppköparen) kommer in och frågar: "Har i fått "nön" fesk"? Fiskaren: ja de ä inte "möd" (mycket) Uppköparen: Kan jä få köpa? Fiskaren: Inte för idag Fiskaren fortsätter att fiska och om en stund kommer fiskuppköparen tillbaka, de taga en åkarebrasa, så frågar uppköparen: "Har du nön fesk no te salo" Fiskaren: "Ja no kan du få köba" "här ä weddeng (vittling) och här ä torsk, köb no" Uppköparen: "Wa vell du ha förn?" Fiskarn: "Ge mej 3 daler för den rugga Uppköparen: "de ä för möd (mycket) / Fiskarn: Köb då de ruggerna. den kostar, en daler och fyra och den kostar 1 plåt och åtta Fiskarn ropade: No feskar ve, no dansar ve och detta de va roligt. De taga sedan några danssteg över golvet, fötterna kastas fram växelvis som då man dansar "hallänningen") Det var murar Andreas från Marstrand som spelade fiol, men melodin och orten kommer jag ej ihåg. Nej slop de gjorde de aldrig