KORPSKRIFTEN

...
Meny

Djur

Berättare: Lotta Andersson (f. 1857)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

När jag var hemma och var barn, var vi så rädda för var- gar. Var vi ute och gick, så gick vi på tårna; vi tordes inte trå på en sten så det slämde. Vi var torpare under en bonde, som bodde i Hasslerås i Landvetter. För honom tog vargarna en ko, som gick och betade på skogen. Det var då jag gick och läste. Jag gick valle med kräk en hel sommar, då jag var 14 år. Det var en sjö nära intill, och det var en, som varit efter ett lakekar. Det kom vargar. Han kröp under lakeka- ret och tog en yx med sig. En varg stack tårna under kan- ten på karet, men då högg karlen av dem. Då åt de and- ra vargarna upp den vargen. Vet inte hur vargarna kom härifrån. Göken skall komma den 8 maj. Gal han förr, är det / inte bra. Man skall inte härma honom, för då blöder hans tunga. Man kan se det blir så rött på björkelöv. Sörgök är sorgegök, östagök är tröstagök, västagök är bästagök, men vad nolagök var, hågar jag inte. De gamle trodde, att göken blev hök. Han slutar gala, när han får syn på den första höstacken. Det är en ärla, som kläckt ut honom. Leaknarren flög i luften. Kasta en något på’n kom han ner. Det är på höstkvällarna. Nattmyskan är detsam- ma. De kom en hel flock. De hade bo på mossar. Kattugglan kom sällan fram; bara då det skulle bli lik. Jöpa tog inte några kreatur, men kalvar och får (!). Hon var i skogen. låg uppe i ett träd och kastade sig ner på den. Marskråkan duger inte att äta, men det var så härligt att få höra henne, för på den tiden fanns här aldrig några kråkor på vintern. De kom i mitten av mars (från Göteborg och Mölndal! C. M. B-d) Messeter kom fram då det skulle bli vinter. De är / mycket lika ärlorna på färgen. Sen var de framme jämnt. Tasse skulle de säga. Varg sa de sällan. Om man fick se en gul sommarfågel (fjäril) det allra första, fick man äta mycket smör det året. Fick man se en svart sommarfågel först, fick man sorg. Skatorna hämnas. River man deras bon, händer det en alltid något tråkigt, kräka blir sjuka. En kråka sköt en del och hängde i taket i fähu- set. Regnpipen, det är hackespetten. Om grågässen och svänera (svanorna) flyger söderut tidigt på hösten, blir det en sträng vinter.

Socken Landvetters
Landskap Västergötland
Härad Sävedals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR