Transkriberad uppteckning

Namnen på dymmelveckans dagar: Fri måndag, skin- ketisdag, dömmelonsdag, skärtorsdag, långafredag, påsk- afton. Vad var och en av dessa dagar betydde, vet jag inte. I dömmelveckan fick en inte spinna, inte väva, inte tröska, inte tälja med yx eller kniv. Det var inte bra. Det skulle vara så stilla som möjligt. Frun- timren satt och sydde och hade sådant för sig. Om man åt mjölkmat på långfredag så slog den ur kroppen i värkar och bölder. Somliga åt påskäggen på påskafton och somliga på påskdagen. Äggen målades med alla slags färger. Det gällde att samla så mycket ägg som möjligt. Karlarna kunde äta upp halva tjoget. Det skulle bli krafter av det. Men ingen ungdom gick och tiggde ägg. Mor var med vid en påskeld på / en mosse. Som de höll på att elda som bäst, så kom det en hösäck dansande. En av pojkarna spann till säcken, så att den skulle falla i elden. Då kom det en stor so springande ur elden. Hon hade fullt av små grisar omkring sig. Hon roffade och levde. All ungdom fick brått från elden. De trodde att det var någon påskakäring, som hade tappat suggan och gri- sarna. Suggan var så ilsken. Påskakäringarna for om onsdagskväll och kom tillbaka på påsknatten. Om påskmorgonen gick de till kyrkan. De kunde inte sitta i bänkarna som annat folk utan de satt med ryg- gen åt prästen. Om påskafton kokades påskagröten medan det var ljust (gröt kokad av risgryn). Det var brått att få släppa spjället, så att inte påskakäringarna skulle gä- ra i gröten för en.