KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Baltaks, Västergötland 1945

Lyktgubbar

Berättare: Johan Eklöv (f. 1866)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

I Madäng fanns det lyktgubbar vid ett stort stenrö- se. Någon enda gång visade sig lyktgubben. Han vakade över en skatt. Om man kom nära honom så flytta- de han sig undan. Man kom aldrig riktigt i närheten.

Socken Baltaks
Landskap Västergötland
Härad Vartofta hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Lyktgubbar

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Baltaks, Västergötland

Vattenväsen

Både Näcken och Sjöråa var här i Tidan. Det fanns en gammal gubbe här, som påstod att han hade hört Näc- ken. Han spelade så vackert på fiol. Om en ville lära sig att spela, så skulle man gå under bron tre torsdagsnätter i rad och sätta sig. Det skulle ske när klockan var tolv. När man satt där tredje natten, så kom Näcken och satte ljud i fiolen. Se'n kunde den spelmannen spela vilken melodi som helst. Näc- ken skulle ha en fårebog, för att han lärde bort kon- sten. När det var någon som spelade bra, så sade man att han hade nog lärt sig att spela av Näcken.

1945 Läs sägen →
Baltaks, Västergötland

Skogsväsen

Far talade om skogsråa. Hon var som ett bak- tråg i ryggen. Han talade om, att hon kom till en gubbe, som höll på att bränna tjära. Hon ställ- de sig vid tjärgrytan och värmde sig. "Vad heter du?" frågade hon. "Jag heter själver", svarade gubben och så tog han en slev tjära och kastade i räva på hen- ne. Då sprang hon och skrek: "Själver har bränt mig, själver har bränt mig." Då skrek de andra: "Har du själver bränt dej, så får du själver ha't så gott."

1945 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //