Transkriberad uppteckning

Pulsen var föraktad. En pulsare bodde uppe i Hjärtum. Han hette Gustav i Dalane. Han gick och sköt och flådde. Ingen hjälpte honom; han fick vara ena. Sen grov de ner hästkroppen eller lät den ligga. Illtyg åt upp köttet. Ingen åt hästkött i min barndom mer än pulsen. De tog skinnet och taglet. Pulsen fick ta hästehåret. Han fick betalt för slaktinga. Det var så föraktligt allt han varit i beröring med. Han var hållder för ingenting. Han hade inte gjort något ont. Men han söp - det gjor- de de var enda människa. De skydde för pulsens hustru och barn.