Transkriberad uppteckning

Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, aske ons- dag, skärtorsdag, långe fredag, påskelörda. Både stora och små skulle ha långefredagsstryk förr. Min mamma talte på det, men det förekom aldrig, när jag var barn. Den som var den frackaste steg upp före soluppgången och gick till tredje mans ägor och skar riset – han skulle gå över två ägares mark och stanna på den tredjes. Mamma sa: "Nu får i passa er, så i inte får långefredagsstryk i morn!" Har aldrig hört att man skulle arbeta hårt långfredagen. (Min mor var född på Lunnen i Resteröd.) Jo, de fick dricka mjölk och äta mjölkmat långfredagen. Från och med skärtorsdan fick de inte spinna eller göra något arbete som gick runtikring. Kreaturen skulle få ont av att de gjorde sådant. / De skulle inte låna bort något eller låna något i hela den veckan. De var rädda för onda andar; därför ritade de kors ö- ver dörrarna i påskveckan. Nej, inte för påskkäringar. Det är inte bra om det regnar långfredagen; det blir dålig skörd. "Långfredags tårar kommer många fattigas barn till att gråta." Påskeld brände de på något slätt berg. För det mesta var det tjärtunnor och enebuskar. Mycket folk samlades dit, både gamla och unga. Sedan dansade de på en loge, både gamla och unga: vals, polska, polketta, mazurka, menuett, kadrilj och lübeckarn. Engelsken gick de – då var de med allihop. Påskägg åts påskadan på morron. Där jag tjänade fick dräng- arna tre ägg var då, men vi pigor fick bara två. Nej, jag vet aldrig att de gick omkring och tiggde påskägg.