Många berättelser omtalades förr om nissar, som troddes bo hos vissa rika personer, som de hjälpte att samla egendom på andras bekostnad. Det var en och annan som kunde se dem, när de kom dragande med små bördor till exempel halmstrå och varjehanda småsaker. De var stora som ett fyra års barn med grå kolt och röd toppmössa, mycket snabba i benen samt mycket snarstuckna, om man skattade åt deras små missöden, om de snavade eller föll med sin lilla börda. En slaktare och bonde Johan Andersson i Kil berättade, att han en gång med sin hund i slutet på 1800 talet en otta skulle gå till Hjälteby med en kalvkropp, som skulle sändas till stan samma morgon, kommen i Sörby lid, började hunden skälla våldsamt på någonting som skyndade förbi åt samma håll, men själv såg han ingenting, kommen längre fram där vägen gör en tvär krök, såg han vem som gått förbi, det var en "nisse," stor som ett fyra års barn med röd toppmössa.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
