Transkriberad uppteckning

När Lövgren var major och bodde i Prästbol hade han ibland skjutöv- ningar med sitt kompani vid skjuthuset i Prästbol. Till kompaniet hör- de förutom Värmskog även Stavnäs och Grums - benämningen var Grums kom- pani. Från Stavnäs gingo soldaterna över Näshöjden till Prästbol. Då hände en gång, när de voro mett oppe på höjda vid ett ställe som kallas Pilsko att en soldat från Spesserud, ”Spessern”, satte sig där och inte kunde fortsätta längre. Han tyckte, att han satt inne i e fin stöge, och där va’ dä’ ett grant kvennfölk. Det var omöjligt för kam- raterna att få honom längre, utan de fingo följa honom tillbaka hem. Men, han blev sjuk efter den resan, och han kom sej allri mer. Sen sa’ de ofta: ”Dä kunne gå, som när skogsråa tog Spessern”. En gammal gumma, Mathias-Anna i Sjöbröten, talade om, att hon hade sett skogsråa långt inne i skogen vid Bockefjället. Hon gick och plocka pin- nar i förklät. Men, hur ho plocka å plocka, så ble’ dä enga pinnar i för- / klät. När ho sen vände på sej, hängde svansen efter henne. Brunskärrs-Kajsa var en släkting till skogsråa. Hon höll till vid ett tjärn bortom Rörängen - (Brunkärr), där den gamla landsvägen gick fram. När gubbarna kommo från Karlstad på kvällen eller fram på natten, råka- De de ofta ut för henne. Det var en vår i tjällossningen två gubbar kommo körande i sällskap. Plötsligt gick den ene ur kärran och satte sig i det värsta göret i landsvägsdiket. - Det var Brunkärrs-Kajsa, som var framme.