Transkriberad uppteckning

Jaha, det har de haft för sej i Hjärtumskogen att det var två vallhölingar, som slog ihjäl varandra. Det var en tös och två pojkar. Det var det att de blev oense om tösen, de ville äga henne båda. Hon hade skullat gått emellan dem och fått sina slag, hon med. De dog alla tre, tösen med. Poj- karna hade sprungit ett litet stycke åt var sitt håll, den ene åt Forshälla och den andre åt Hjärtum. De blev inte begravna på annat vis än att de kastade sten och jord över dem. Det var en gammal sed att de skulle kasta för att de inte skulle få otur och det skulle ligga kullar där till minne. (Inte tal om att de döda blev gastar)