KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Landvetters, Västergötland 1942

Kyrkklockor. Föremåls språk.

Berättare: Adolf Johansson (f. 1883)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Efter Härryda kyrkklocker härmade man: Årer och spann. Årer och spann. Och efter Landvetter kyrkklocker härmade man: Tunner och band. Tunner och band. Det var efter de hantverk eller yrken, som förekom i socknarna.

Socken Landvetters
Landskap Västergötland
Härad Sävedals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Kyrkklockor. Föremåls språk.

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Landvetters, Västergötland

Husdjur

Det var så många olika fyr de hade för sig, när krea- turen släpptes ut första gången om våren. Somliga hade aska med sig, somliga eld och somliga la stål vid tröskeln och över dörren. Sådant här var mycket bortlagt i mitt minne, men jag hörde de gamla tala om det. Man var rädd för att nå- gon olycka skulle hända dem om man inte gjorde dessa ce- remonier. Litet libbesteck gav man dem också, innan de skulle ut. Om man tog kon eller hästen fram till stugan och gav dem något att äta , innan man ställde in dem i stall eller fähus, så var det inte farligt att de längtade. Ko som längtade pysslade man pysslade man om och gav litet bättre än de andra tills hon slutade att ränna. Då fick hon som de andra. När kon var betäckt så ledde de henne runt en / sten – tre varv motsols och tre varv medsols. Det var för att kon skulle ta sig med kalv. När kon hade kalvat, så var hon törstig. Då värmde man vatten och rörde litet mjölk i det. Så skulle kon ha tre sillar. Gråaktiga kor var eftersökta. Vita och svarta kor var man inte noga med. Så var det med hästarna också. När vallgången slutade, hörde jag inte till att man hade något exter för sig. Och man höll inte kreaturen ute efter mickelsmäss. Då skulle man allt nästan ställa in dom. Nu för tiden får de gå ute längre. Bina höll en kvar genom att spruta vatten på dem eller stänka med en borste, när de svärmade.

1942 Läs sägen →
Landvetters, Västergötland

Lucia

Klockan 3 – 4 på luciamorgonen var gubbarna uppe på logarna och trösk. Det var gammalt bruk att de skulle tröska den morgonen. Innan de gick ut på logen så fick de kaffe och dövelskatter eller lusse- katter som de kaller det nu. Så tog de sig en rik- tig brännvinsslurk. Rätt som det var så var de in- ne och tog sig en sup och en matbit. Till frukost åt man fläsk el. grisfötter. Det var lussemat. Det skulle vara litet för mer den mor- gonen. Men någon utklädd Lucia förekom inte hos allmänheten.

1942 Läs sägen →
Landvetters, Västergötland

Tomasmäss

Om tomasmäss och i påskveckan fick man inte köra till kvarn, för mjölnaren skulle inte mala då. Så skulle man inte få spinna och inte gå runt eller ställa till med något arbete som hade rundgång. De gamla talade om, att de hade varit med om de reglerna.

1942 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR