Transkriberad uppteckning

När någon av gesällerna fyllde år hade han skyldighet att ta med sej en liter brännvin till verkstaden. Namnsdagar firades i regel på samma sätt. För övrigt skramlade gesällerna nästan varje dag ihop till ett kvarter eller en halvliter. När ljuset tändes på verkstaden - jag tror det tändes den 1 september - då bjöd arbetsgivaren gesällerna på en ry- kande varm toddy. Lärpojkarna fick kaffe. Ljuset tändes inte förr än den dagen, även om det var mulet och mörkt tidigare. Så småningom blev det förbjudet att ha sprit med sej till arbetsplatsen. Men gesällerna uppfann alltid nya sätt att smuggla in den begärliga varan, hur sträng övervakningen än var. Från Melins hörde jag en historia. Där hade de portvakt och han stoppade var och en som såg ut som han bar någon flaska i kläderna. Melin var ofta ute och red och hade en kalfaktor, / som då och då hade ärenden till verkstaden. En dag ville Melin ha sina ridstövlar till kontoret. Kalfaktorn utförde uppdraget, men när han kom hade han en liter brännvin i var stövel, som han i förbifarten överlämnade till gesällerna. Så var den dagen räddad! Det gick många sådana historier på verkstäderna. Spriten var liksom ett skötebarn, som alla hjälptes åt att hålla vid liv. För övertid eller söndagsarbete fick man inget extra betalt, men ofta bjöds arbetarna på toddy av principalen.