Transkriberad uppteckning

När jag bodde i Holmestad, köpte jag en mark från Västerby. Så sa gålboa (grannarna), att på andra sidan vägen i en björke- backe på den marken skulle finnas en sten med slätter vägg och att det skulle vara runor på den. Jag var där och tittade men kunde inte hitta den. Jag gick där och satte upp staket en tid däref- ter, och då fick jag se en slät hall på andra sidan, men samti- digt fick jag se en stor kråka, hon var större än en vanlig kråka och hade inga fjädrar utan var alldeles luden. Jag undrade vad jesse namn det var för ett kritter, men jag brydde mej inte om henne utan tog en stolpe och skulle bryta upp hallen. Men när jag kom intill hallen, då var hon borta och jag såg ingen kråka hel- ler. Det var en spökefläck. Mota kallade de den. Mina föräldrar talte om den och sa, att det visar sej alltid något dumt där. De röste julgrana i Svenstorp, och barnen från Ågårn var där. / På natten skulle de följa Ågårns barn hem. Det var Maja, som var gift med arrendatorn, och Johan, som hyrade där. När de kom där i Mota, då kom det en huvudlös gubbe. Barna blev förskräckta och de gamle med, när de hörde, vad barna såg. Men de gamle såg ingen gubbe, det var bara barna, som såg honom. Jag såg den gubben ock en gång. Jag gick på en stig, och det var en gräsholme med djup snö på. Där kom en huvudlös gubbe och gick i snön. Jag undrade, vad det var för en människa. "Jag ska gå dit i morron bittida och se, om där är några spår," tänkte jag. Och jag gick dit, men där fanns inga spår. Så det var klart, att det var en ande.