Transkriberad uppteckning

Djävulen kallades förr för Hin Håle, Horneper, Skam, den Sure, den Lee, den Onde, Faan. Den onde kunde visa sig i många gestalter. Den vanligaste var kanske formen av en hund, svart med rött gap. Annars kunde han upp- träda som en fin herre som ingav folk förtroende. Min mamma tala' om en karl från hennes hembygd (Halland) som hade försvurit sig åt djävulen. Så skulle djävulen komma en dag och hämta honom men han bad om uppskov på sina bara knän. "Jag är inte färdig att dö än", sa han. Så fick han då anstånd på en månad. När djävulen då kom tillbaka, skulle han svara på sju frågor, annars skulle han åka med. Frågorna var / så här: Vad är en? "Jag är en", svara' karlen Vad är två? Två ögon i en skalle Vad är tre? Tre fötter under en gryta Vad är fyra? Fyra hjul under en vagn Vad är fem? Fem fingrar på en hand Vad är sex? Sex skäppor på en tunna Vad är sju? Sju böner i Fader vår", sa karlen, och så läste han Fader vår högt, så att djävulen försvann och kom aldrig igen. En gammal stygg kvinna dog i Majorna. Människor brukade alltid samlas kring dödsbädden förr. De som satt omkring hennes dödsbädd blev så rädda och förskräckta, för just som gumman skulle dö, så lyfte hon sig upp i sängen och slog med båda händerna och skrek: "gå med er, gå med er", så dog hon. Då trodde alla människor att det var den onde och hans anhang som hade varit där för att hämta henne.