KORPSKRIFTEN

...
Meny

Sägner om städer och deras invånare

Berättare: Bernhard Nicander (f. 1868)
Upptecknare: Stina f. Christensson Bergman

Transkriberad uppteckning

2. Holmen innanför Kvarnholmen kalla de Galgholmen. Det mindes min faster den siste, som blev hängd där. Och den viken borta vid Ålderdomshemmet kalla de Stegelviken. Där stegla de folk på stegel och hjul. Det var en gammal båtsman, som talte om det för mig. 3. Marstrands vapen är tre sillar på ett fat. Men en del säger det är koljor. "Marstrands koljenackar och Klädesholm(en)s tampar, Åstole fiskare och Uddevalla korpar," sa de förr. Uddevalla är korpestan. Det var öknamn på folket, när de skulle skälla på varandra. Om Klädesholmsborna sa de alltid, när de skulle skälla på dem: "Din förbannade tamp!" Så var / det Orusta kalvar och Tjörnbo tjuvar, när de skällde på varandra. Det första sillfisket jag var med om, det var med landvadar. Då var sillen inne i fjordarna, ända inne i Marstrands hamn. Man kunde ro genom hamnen och ta sill på årorna. På kajen mittför Lund- bergs har de dragit i land sill. Och borta på Klöverön fiska de mycket. Där var kung Oskar och vår nuvarande kung, som var kronprins då, och såg på fisket och såg, när de skulle lasta. Så sa kungen, att nu ska de göra precis som de bru- kar och inte bry sig om, att han står där och tittar på dem. Då gick vadbrusen (förman för varje vad) omkring och bjöd folket på brännvin. De båtarna, som las- ta sill, kom alltid och skänkte folket / brännvin; då fick de sillen lite billigare. Så hade de halarevisor de sjöng, när de kasta upp sillen. Då skratta kung Oskar. - Så var de på salteriet på Kvarnholmen. Där stod fruntimmer och gäla sill. Min hustru var där också. Hon gäla 60 i minuten. "Det var duk- tigt, min tös", sa kronprinsen till henne. - Sillperioden börja i Kosteröfjorden och gick hela Bohuslän utefter och sluta i Kungsbackafjorden. När det sen börja igen, hade de snörpvadar, så de kunde ta den ute på sjön. Det är väl en 50 år sen de tog den här inne. De räkna alltid så, att en period skulle vara i 50 år, sen vara borta i 50 år och så komma igen. Och nu har sillen börjat på intill lite igen uppe i Strömstad. Här låg tyskar och danskar och holländare och skottar. Holländarna med sina fiskekuttrar / låg här och köpte upp och salta. Annars var det tyskar mest; den gick mest till Tysk- land. De packa längs hela Marstrands kaj och stod borta vid Badhusplatsen och spika lådor. Men de fick ju inte så mycket för den. De isa en del också; den gick till England. Här låg flera lag från Halland - från Bua - och fiska med drivgarn. De knivskar varandra, fastän de var kamrater. Så låg här danska och norska lag och fiska med.

Socken Marstrands stad
Landskap Bohuslän
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Sägner om städer och deras invånare

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR