De prata om gastar, men det var inget annat än skrock. Det var sälarna, som låg på holmarna och skrek; så kalla de det gastar. Men de gamle hade ingen kun- skap om, att det var sälarna, utan de trodde det var folk, som var drunknade. När de drunkna, skrek de så, och sen skul- le det ljudet komma tillbaka. Så fort gastarna skrek, blev det styggt väder. Det var genom styggt väder de hade för- list, och då skulle de ha ropat på hjälp men ingen fått, och då skulle samma rop höras vid styggt väder. - Borta på fiskelägena, som Klädesholmen och så, där hade de hört gasten mycket, men / här i Marstrand hörde jag inte något vi- dare om det.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
