Gastar trodde alla på, våra förfäder. Det är sälen, som låg på holmarna och tjöt. Jag rodde runt Koön en morgon, jag skul- le in och skjuta. När jag kom utom Lyktan - Engelsman vi kallar - fick jag höra som det värsta nödrop. Det lät som män- niskor. När jag kom ut mitt för udden, låg här en säl och plaska i just som jag kom. Vad var det annat de kallte gasten? - De trodde det var de dödas andar, som inte var komna i kristen jord. De var så oroliga andar, de som inte kom i vigd jord. De trod- de det båda styggt väder, hårt och styggt väder, när gasten ropa. Så är här en fågel, som heter lommen. Det / har du väl hört, när Fan skapta den? Vår herre och Fan skulle skapa var sin fågel. Då skapte Fan lommen, men så glömde han att skapa ben. Då gjorde han ben och slängde efter honom, och därför sitter de så långt bak på lommen, precis som de skulle bli efter. Det båda också styggt väder, när lommen skrek. Det var ett ställe de kallte "ättestupera". Det var söderut neråt Kungsbacka vid Onsala eller så. Där kunde ingen lägga fast och ända där och ligga där över natten, för då var gasten framme och kasta loss. Udden ute vid Klöverön kallar de Knektudden. Där skulle ha drunknat några knektar och där hörde de alltid gasten. Det skulle vara deras andar.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
