Gastar de kallte hörde de. Det kunde de få höra dem ropa. Det skulle vara såna, som hade drunknat. Det skulle vara mot dåligt väder de hördes. Det skulle gärna vara mot det vädret de hördes som det var, när de hade drunknat. Det hördes här borta vid Lekareudden. Det var när gar- nisonen låg här, då omkom några knektar där borta. De var ute och segla och drev i land och blev borta där. Och det påstod de, att de hörde rop efter dem. Och nog hörde jag själv rop där borta, men inte vet jag, om det var det.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
