KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Tiveds, Västergötland 1941

Djur

Berättare: Otto Jakobsson (f. 1858)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

De ville inte ta i tåsser eller skada några tåsser, för det var synd. De hade gått ut ifrån människosläktet, där- för skulle man inte röra dem.

Socken Tiveds
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Djur

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Tiveds, Västergötland

Skogsväsen

Fars farbror mötte skogsråa varenda dag i skogen, fin o grann var hon, men svansen släpa efter henne. Far tala om, att hon hade en älg, o den ledde hon i vall varje dag o sa': "Ingen skjuter däj i da skälloxen utom söndasnätter o otvätter!" Det var en som hörde detta, o han sköt honom också på det sättet. Om man blev vilsen i skogen, skulle man vränga västen o tröjan, då blev man rätt igen. I Delnäse- skogen (Däldenäs) här i Nysund går / de vilse, en del kan få gå hela nätterna där.

1936 Läs sägen →
Tiveds, Västergötland

Häxor och trollkarlar

Min mor fick "***skôte" (skottet) i halsen, det var sådant där "***trôll- skôtt", egentligen var det ämnat åt far. Det stack till som ett spjut i halsen på henne. En gumma hade gjort detta. Tvagekvistar o sånt där vasst skulle det vara i dem. En gumma i Sandfallet i Tived o en gubbe på ett annat ställe där kunde trolla. De kom till gumman med en ko från ett ställe, o då var hon ej hemma själv, men hennes döttrar släppte ut tjuren. Så kom hon hem, o då / gjorde hon så mycket att de fick leda kon baklänges hem. Men sedan var de till gubben där, o han gjorde om det o gav kon nånting, en boll, så hon blev bra. Sen kom gumman dit efter så svetten stod av henne, o hon slog ihop händerna o sa': "Nu kan ja varken skratta eller gråta." Och när hon sen kom hem, låg hennes tjur död där. - Stället, där gubben bodde, hetter Tivedstorp.

1936 Läs sägen →
Tiveds, Västergötland

Läkekonst

Det var en sorts sjukdom när de blev så uppsvällda i ansiktet. Även djur kunde bli så. "Älvabläster" kalla de det, men det var nere i Tived som jag hörde talas om det. Jag hörde de sa' att de skulle ta "äl- vanäver" för den, men hur de gjorde med den vet jag inte. Det var en gumma i Finnerödja som bota en som blivit ormbiten. Han var redan uppsvälld överallt. Hon hade en sockerbit o sa: "Ge'n dä här!" Men ormen lärde strök i stället, hon tala precis om platsen där den var.

1936 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR