Transkriberad uppteckning

Man fick aldrig stå under en port på kvällen eller natten. Man får inte stå i vägen för dom, man inte ser. Då kan man få ett slag. Min mor fick ett sådant slag en gång. Det var en påske- kväll. Hon hade just kokt gröten och skulle gå ut och se vad karlarna hade för sig. Hon ställde sig mitt i porten. Då fick hon sig ett slag, så hon föll i gatan och ansiktet riktigt svullna' upp efteråt. "Stå inte i någon port!" sa hon alltid till mig. Barnen fick inte lämna mågot kvar på tall- riken, några "minnesbitar", för då kunde de för- lora minnet, det sa väl mamma till mig hundra gånger. En del människor, helst gamla fruntimmer, / skulle man akta sig för att möta. För då var det lika gott att vända om igen. En del människor hade onda ögon, sa man förr. De var onda och ville ont. En så'n män- niska ville man inte ha att göra med. Jag känner en person – han lever än i dag – som inte, på en bjudning eller så, vill hälsa på en person i ett annat rum genom att räcka handen över tröskeln. Det betyder ofärd, menar han. Om ett fartyg låg förtöjt utmed redden och råttorna lämnade fartyget, så var det risk för sjömännen att lämna land och ge sig ut till sjöss med fartyget. Inte heller ville man företaga en resa vare sig till lands eller sjöss på en fredag. Om man hade möblerat en lägenhet, så skulle man sen inte flytta på möblerna, för det skulle inte vara bra. Antingen skulle man då få flytta, el. också skulle ngn. dö.