Transkriberad uppteckning

Digerdöden talte de väl om förr. De sa den börja med nysning. Det dog väl ut alltihop folket då, det hörde jag de tala om. Det var väl ett straff, som kom – det var givet. De sa, det var en karl och ett kvinnfolk långt, långt borta som blev kvar, och hur de hade gått, så skulle de ha kommit ihop. Han skulle ha vart från Örby, men hon skulle ha vart långt nerifrån Hyssna eller där nerifrån. Det hade väl blivit så ställt, så de skulle ihop. Ute på Brättingstorpa gärde (i Örby) skulle de ha gravt en grop en gång och narrat ner ett par barn i den. De skulle ha narrat ner dem med smörgås. Det talte Eliasa far om (meddela- rens svärfar.) Men vad det var för, det vet / jag inte. Men det var för någon slags farsot, som härja här.