Transkriberad uppteckning

När gamle Per i Brogården en gång sådde när jag var ung ropade han på mig att jag skulle bä- ra till honom en björkkvist för han hade tappat den som han hade sittande i såalöben. Den gubben gick aldrig förbi en död fogel utan att jorda den i en åkerren. Och humler var han särdeles rädd om, han omtalade huru värdefulla hum- lerna var innan sockret blev så lättåtkomligt. Den sista näven säd den slängde han över huvudet och sedan petade han in några korn i såalöben för att vara där tills nästa år.