KORPSKRIFTEN

...
Meny

Död och begravning

Berättare: F sold E Larm (f. 1861)
Upptecknare: Nils Sjöholm

Transkriberad uppteckning

Detta är gamla seder som jag hört berättas om men ej upplevt. Det var farligt att torka sig i ögonen med handen om man grät, utan det skulle vara särskilda "ögnaklä." till det, för snöt man sig efter det man torkat sig i ögonen så fick man en snuva som aldrig gick att bota. Dödgrävaren hade stränga order att om han, när han grävde en grav fann en dödskalle eller ben efter benen så fick de inte läggas ner i graven utan för dem hade de en särskild grop. Om en person försvurit sig till djävulen eller tummat på rågångsmärken så blev han en gen- gångare. Det kunde ses därav, att i den grav- kullen ständigt var ett hål. Att trampa igen / E Larm Leksberg Död och begravning 2. ett sådant var inte lönt utan enda sättet att få honom att ligga still var, att köra ner en kniv i hålet. Sådana som de fann döda på fälten förr eller självspillingar tog de inte ner till kyrkogården utan de tog de neråt Eks mossar och gjorde en håla och lade dem i och sen lade de planker över och stenar för de inte skulle kunna komma upp. Så pålade vid fyra hörnen och högg med kni- var i luften åt alla håll. En person som såg i syne berättade att när en käring som hängt sig kördes till kyrkan, så var likföljet en hop smådjävlar som följde kistan och slet och drog i den och ville ha upp käringen

Socken Leksbergs
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Död och begravning

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //