Transkriberad uppteckning

Förr i tiden fanns det endast två marknader i Uddeval- la. Det var "fiskmarknaden" i September månad och "den stora marknaden" i Oktober månad. Vid fiskmarknaden i September kommo hundratals fiskare seglande till Uddevalla med sina produkter för försäljning. Det kunde i- bland vara så många, att de fyllde hela hamnen, och spekulanterna promene- rade då från den norra kajen till den södra på båtarne eller tvärtom. Fiskarne medförde kabeljo, lutfisk, salt sill, salt makrill och salt långa. Marknaden varade officiellt icke mera än en dag, men fiskarne stannade kvar, tills de fått sålt slut på sina lager, och detta kunde dröja en vecka och mera. Innan de foro hem, skulle de också göra inköp hos stadens handlande, vilket ju också tog sin tid. De bodde i regel på sina båtar. Fiskmarknaden i Uddevalla besöktes emellertid icke en- / dast av stadens innevånare. Handlande och bönder från Västergöteland, Dals- land och södra Värmland brukade också besöka denna marknad. Den stora marknaden i Oktober pågick officiellt i två dagar: "marknadsdagen" och "annandagen". Dagen för marknadsdagen kallades för "marknadsafton". Man kan gott säga, att när Uddevalla fick järnväg, så slog denna ihjäl marknaderna i Uddevalla. Att det i forna tider funnits marknad på någon plats i stadens närhet kände herr Krok ej till. Den stora marknaden i Oktober hölls på Stora Torget. Försäljningen skedde från stånd, böndernas vagnar och från på marken ställ- da kistor. Stånden bestodo av en läm, lagd på ett par bockar. Ibland hade stånden tältdukstak. Varje försäljare var ägare av sitt stånd, som han, då marknaden var slut, gömde i något uthus till nästa gång. Stånden sattes upp på marknadsafton, då även marknadsfolket började att anlända. Från skär- gården kommo de med ångbåtar eller seglandes och från landsbygden kommo de åkande i sina kärror. Man tog in hos handlandena eller hos vänner och be- kanta. Några särskilda bondkvarter funnos icke i Uddevalla. Hos handlandena bodde man gratis i något av deras ut- / hus. Detta torde nog också för det mesta ha varit fallet, då man bodde hos vänner och bekanta. Stall var det gott om i staden både hos handlandena och hos enskilda, och här ställde bönderna in sina hästar. På 1870-talet fanns det en åkare i Uddevalla, som hette Staf. Här togo bönderna ofta in. Vid marknaden 1871, då en massa bönder in- kvarterats i Stafs lada, voro de ovarsamma med elden under rökning. Det tog eld i höet i ladan, och snart var ladan övertänd. Innan man blev herre över elder, hade två kvarter i staden brunnit ned. Runt staden fanns fyra gästgivaregårdar: i väster Her- restad, i norr Kvistrum, i öster Raknebo och i söder Groned. Bönderna kan- ske stannade här och fingo sig ett par supar och en bit mat i förbifarten, men någon övernattning skedde icke på dessa gästgivaregårdar i vanliga fall. På den stora marknaden såldes hästar, kor, kalvar, får och griskultingar samt naturligtvis alla slags jordbruksprodukter och hant- verksprodukter. Först och främst var det naturligtvis bönder från Bohus- län och Dalsland, som besökte den stora marknaden i Uddevalla, men det kom / även bönder från Södra Värmland och Västergötland. Affärsmän och hantverk- are från andra städer infunno sig också och ställde upp sina ständ på torg- et till stor förargelse för stadens handlande. "Knallar" från trakten av Borås besökte ofta den stora marknaden i Uddevalla. Inga särskilda ceremonier föregingo den stora marknad- ens öppnande i Uddevalla. Man satte i gång och började att sälja så snart det blev ljust på marknadsdagens morgon och höll sedan på tills det blev mörkt på kvällen. Någon försäljning vid ljus förekom icke. Stadens handlande och hantverkare hade samma platser för sina stånd år från år. Mer tillfälliga marknadsbesökare fingo slå upp sina stånd, där det passade dem, men man såg hälst att handlandena voro samlade på en plats på torget och hantverkarne på en plats. Bönderna höllo till för sig själva med sina kärror. Hos handlandena och hantverkarne funnos hattar, mössor, tofflor, tyger och en massa annat att köpa. Bönderna sålde sina jordbruks- produkter och från kistor såldes kakor och karameller. Ända från Kungälv hade gummor kommit, som sålde Kungälvs pepparkaka. Käppar, bollar och an- nat småkravs bjöds omkring av kringvandrande försäljare. Någon särskild marknad under tjänstefolkets frivecka i April och Oktober förekom ej i Uddevalla. Det var ej så många i denna trakt, / som bytte plats, så det lönade sig icke här att anordna någon marknad för deras skull. Bönderna hade i regel mat med sig, men det fanns gott om kaféer och krogar i staden, där det gick att få så mycket mat och bränn- vin, som man ville ha. Alla möjliga tivolinöjen såsom karusell, cirkus, mena- geri, skjutbanor m. m. brukade det finns på den stora marknaden i Udde- valla. Även kasperteatrar förekom ibland. Inga nöjen fingo emellertid hålla till på Stora Torget utan fingo söka sig platser i närheten av tull- arne. Försäljare av visor och lyckobrev var det gott om. Döva, blinda och tiggare försökte på olika vis pungslå marknadsbesökarne. Eldslukare, lin- dansare och atleter fanns det också. Det var ett brokigt och rörligt liv under de stora marknaderna i Uddevalla. Ordningen på marknaden uppehölls så gott det gick av stadens tre poliser, de s. k. korvarne. Mycket hade de emellertid icke att säga till om, då brännvinet fram på kvällen flödade som starkast. "Väktar- ne", d v. s. de som gingo ikring i Uddevalla om nätterna och ropade ut klockslagen, skulle se till, att icke något stals från torget på natten, men en del handlande och hantverkare höllo sig dessutom med egna vakter. / Den stora marknaden i Uddevalla avslutades annandagen på kvällen utan något slag av ceremonier. Stadens handlande brukade ej besöka marknader i andra städer, vilket däremot en och annan hantverkare gjorde någon gång. "Månadsmarknaderna" äro efterträdare till de andra marknaderna i Uddevalla. Månadsmarknad hålls det nu den första onsdagen i varje månad.