Transkriberad uppteckning

Det enda slag av årseldar, som enligt herr Krok före- kommit i Uddevalla, är påskeldar, vilka tändes påskaftonen på kvällen. Påskeldar hade man litet här och var på de höga bergen runt staden och ofta på Kålgårdsberget, som nu ligger mitt inne i staden. Det var i regel pojkar, som roade sig med påskeldarne. Bränslet utgjordes av grenar, gamla julgranar, tomlåder och för resten allt möjligt, som var brännbart. Kunde man någon gång komma över en tom tjärtunna, så var detta storartat. Denna placerades vanligen i mitten av högen. Allt bränslet släpades av pojkarne upp till den bestämda platsen. Bålet tändes sedan det blivit mörkt på kvällen, och pojkarne hjälptes vanligt åt att tända bålet. Alla hade ju dragit ihop till bålet, och därför ville också alla vara med om att tända det. Det var en väldigt tävlan de olika pojklagen emellan om vilka, som skulle lyckas få ihop det största bålet. Inga stenar kommo / till användning vid bålets byggande, ej heller förekom någon stång i mitten av bålet. Ibland förekom det, att det sköts gevärsskott vid bål- et. Detta var s. k. påskasmällar. Någon dans eller några lekar förekom ej vid påskeldar- ne i Uddevalla. Ingen mat medfördes till påskeldarne, ej heller var det någon kapplöpning hem, då eldarne brunnit ut. Att trolova sig vid påskeld- arne var ej brukligt i Uddevalla. Ej heller var det brukligt, att boskapen drevs fram till elden eller över glöden. Det skulle för resten varit omöjligt uppe bland de branta bergen runt Uddevalla och i svarta natten till på köpet. Man tog i Uddevalla icke några märken angående påsk- eldarnes sätt att brinna ned, ej heller finns det några berättelser om underliga ting, som hänt vid eldarne. Herr Krok kände ingenting till om anledningen till seden att tända eldar på påskaftonen. troligen är denna sed så urgammal, att anledningen med tiden blivit avglömd.