KORPSKRIFTEN

...
Meny

Stadstraditioner: Stad och stadsbo.

Berättare: Herr Johannes Lundberg (f. 1862)
Upptecknare: Knut Tinnberg

Transkriberad uppteckning

Herrskapet Lundberg berättade för mig, att alla hant- verkmästarne i staden hade sin särskilda begravningsplats på Östra kyrko- gården. Andra döda begravdes om varandra. Mera ljusskygga individer skaffade sig sällan logi i Uddevalla utan höllo mest till på Kasens tegelugn utanför staden. Folkskolepojkarne kallades av elementarläroverkets lärjungar för "råttor", vilket dessa kvitterade med att kalla elementar- läroverkets elever för "grisar". Pojkarne från Gustafsbergs barnhem, som låg utanför staden, kallades för "hundar". Det var ständiga kalabaliker emellan "råttorna" och "grisarne", varvid de förra oftast avgingo med segern. Ibland kommo emellertid "hundarne" till "grisarnes" hjälp, och då fingo "råttorna" stryk. När det var snö, blev det snöbollskrig, annars fingo knytnävarne fälla utslaget. Vandrande gesäller togo ofta in på ett kafé på Kil- / bäcksgatan, som kallades för "Glada livet". Här kunde de få både mat och brännvin samt logi för en mycket billig penning. Något hotell fanns icke på denna tid i staden, men det fanns ett s. k. schweitzeri med full utskänkning och ett fåtal rum. Det låg på samma tomt, där nu Stadshotellet ligger. På Stadskällaren i nuvarande Rådhus fanns det endast mat och sprit att få. Detta var de två mera offentliga spritrestaurangerna i staden. Sedan fanns det ett kafé i vartannat hus, där det fanns såväl mat och sprit som logi att få. Herrskapet Lundberg berättade en gammal lustig ramsa för mig, som handlar om på den tiden mycket kända personer i staden. Den lyder så här: "Det låg en lort i borgmästarns port. Lägg den på mitt tak, sa fru Spak. Lägg den i mina tönner, sa Alexis Lönner. / Gör en karamell, sa fru Nomell. Gör henne röder, sa Kalle Schröder. Gör henne tjock, sa fru Kock. Gör henne smal, sa herr fiskal." De, som skulle vara fina på det, sade emellertid "ett gull" istället för "en lort", vilket på uddevallaspråket är ett och det- samma. Borgmästaren på den tiden hette Sandegren. Familjerna Spak och Nomell ska ha hört till stadens stöttepinnar. Lönner var bränn- vinsbrännare. Schröder var kassör i Göteborgs bank. Kock var direktör för Kampenhovs fabrik och fiskalen på den tiden hette Kilberg. Alla voro släkt eller släkt till släkten med varandra och stadens grädda. Hantverkssammanslutningen "S. M. S" brukade ha sina sammankomster i andra våningen på Rådhuset. "S. M. S" uttyddes av folkhumorn antingen till "Stadens mesta supare" eller till "Stadens min- / ste supare", men det betydde i verkligheten "Sällskapet Myrstacken". Annan- dag Jul brukade typograferna få använda Rådhusets tredje våning för en fest- lig sammankomst.

Socken Uddevalla stad
Landskap Bohuslän
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Stadstraditioner: Stad och stadsbo.

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR