Transkriberad uppteckning

Fru Lundberg minns, att två syskon till henne lågo sjuka i smittkoppor, då hon var en liten tulta. Ingen isolering av de sjuka hade vidtagits, och när de blevo bättre, lekte hon med dem varje dag. Själv gick hon emellertid fri från sjukdomen. Hon kunde icke ange det exakta årtalet, men hon trodde, att det var 1864 eller 1865. Herr Lundberg har själv haft smittkopporna. Han och hans bror, som båda gingo i folkskolan, fingo sjukdomen samtidigt, men mycket lindrigt. Han tror, att detta inträffade ungefär 1870. Ej heller på denna tid iakttogs någon isolering emot sjukdomen. Epidemisjukstuga fanns på Söder, men denna blev snart fullbe- lagd, varför de flesta vårdades i sina hem. Såsom ett exempel på huru lit- et man brydde sig om smittorisken, berättade herr Lundberg, att samma sjuk- sköterskor, som skötte de smittkoppssjuka på epidemisjukstugan, även skötte de andra patienterna där. Ingen medicin eller behandling av något slag / gavs de sjuka. De lades till sängs, och sedan fingo de hålla sig i sängen tills de voro bra. När kopporna började att läka sig, fingo de sjuka en vådlig klåda, varför de revo sig över hela kroppen så att blodet rann. In- tet, som kunde lindra klådan, gavs de sjuka. Icke ens deras variga och såriga hud hölls ren. Herr Lundberg sade, att det var ett Guds under, att icke många flera ströko åt än som skedde.