Transkriberad uppteckning

När den kvinna kom som klädde lik, så såg hon på li- ket om båda ögonen var slutna. Var de det så skulle inget mer lik gå ur huset på ett år. Tittade liket lite med vänster öga så skulle det bli ett kvin- nolik härnäst och tittade hon litet med höger öga så skulle det bli ett manfolkalik inom år och dag. Därför lades mynt på ögonlocken så de skulle ligga ihop ordentligt. Den döde skulle ha med sig litet av vad han hållit kärast här i livet samt litet "ärvdasilver", en knapp i svep- ningen t.ex. då låg han still. Om någon tog en flis ur likkistan, så kom den döde till honom om natten, för det var detsamma som om han stulit en bräda i hans stuga medan han levde. Den som stod på vedbacken och läste för liket / G Andersson Våmb Död och begravning 2 när själaringningen ägde rum kallades "Kubbapräst". Liket bars hälst till kyrkan och fick endast ställas ner på bestämda platser för att inte skämma jorden. Om man körde det så var dragaren "flåttamogen" När liket hade burits iväg så tog de hemmava- rande askan i spiseln och strödde tvärs över den väg de burit ut liket. Detta har min mormor berättat hon var född i Ha- gelberg.