Transkriberad uppteckning

Under den tid då byn låg hopbygd, körde de ut göd- seln i juni och då stod flickorna i gödselstaden och lassade på, den som körde lassade av och så var det särskilda spridare. Det var som en lövfäst för dyngekörarna klädde dyng- botten och sidstyckena med björklöv, den som körde sista las- set kallades för dyngorre. När det var färdigt hölls på kvällen en liten fäst och då hade alla rättighet att säga vad slipprigheter som hälst, utan att anses obildad. Fästen kallades för dyngkalas eller sket- gille. Här var det många galna upptåg såsom bröllop och smusslande med mulungar. Körarne var så rädda för att bli dyngorrar, att de tog små- slattar på slutet för att inte få det sista.