Transkriberad uppteckning

Om man blev biten av en hund skulle man ta tjära och stryka på såret. Blåsor på tungan fick man om någon förtalade en och det kunde botas om man gapade över ett eldstål. Om någon bar hämnd till en eller missunnade en något, så fick man "onda bettet". Det kunde botas genom att säga: "Jag missunnar dig inte något," samtidigt skulle man hålla båda händerna i spiseln. Då skulle det onda överflyttas på den det var kommet ifrån. Om man fick tandvärk skulle man lägga en beckkula i hålet så drog den bort tandvärken. Ett annat sätt var att slå åder i örat då försvann tandverken. Giktfläckar, de skubbade de med korndeg. Ryggskott kunde en avundsjuk person sätta på en om / han avundades att man var före i arbetet, det drog man bort med en beckplatta, som skulle ligga på i tre dar och sedan oförmärkt placeras hos den man misstänkte av- undsjukan. Var inget sådant misstänkt, kunde man bli av med ryggskottet genom att låta solen skina på korsryg- gen när den steg över horisonten. I Melldala var det en pojk, som hade fallande- sjukan, den tog de och satte på en häst och red med ho- nom till Fägre mo, som var en avrättningsplats, där skulle en posttjuv avrättas och den som var med pojken hade ett krus med sig, när huvudet föll fick han en skvätt blod, som han hällde i pojken medan den rök och sen bar det iväg därifrån i galopp, för blodet skulle ruskas om så det inte levrade sig. Pojken blev frisk och hade aldrig något anfall mer. I Lugnås bodde på 1870 talet en gumma, som bo- tade skervasjuka barn, hon lade bandager om fot och hand- leder och sen fick de gå till henne tre gånger, då hon / tvättade dem i regnvatten, som hon samlade upp i några hålor på en sten på allmänningen Ringar bar både man- och kvinnfolk för huvudvärk. Den som brutit sitt ben fick bästa hjälpen av sjukvårds- korpral Krona, han band en bösspipa längs benet och för att det skulle ligga stadigt stoppade han förladdningar emellan. Så filade han spånor av en bajonett och gav den sjuke in. Gamle Krona låg i ständigt kiv med sin regements- läkare, för de ordinerade inte på samma sätt. Vårtor gick att skicka med döda, man skulle gni- da sina vårtor mot den dödes och säga: "Ta mina med." Hade den döde inga vårtor var det inte lönt att skicka med sitt skickebud. På karlar slog Krona åder, men fruntimmer koppade han. Och han ville hälst sätta koppglasen nedanför naveln på dem. Liktonar fick de som sparkade isär mullvadshö- gar, för att bli av med dylika, skulle man fånga en / mullvad och flå honom levande och binda skinnet över liktonarna. Krona botade engelska sjukan genom att samla dagg på kornneker och smörja barnen med De fallandesjuka skulle man riva skjortan¹⁾ av, när an- fallet kom och så skulle han ha²⁾ grön galla efter en gris, som han själv stuckit. Mormor dog i bältros, därför att bältrosen gick runt magen innan de fick tag i någon bot. För att bota bältros fick man gå till flåtten och får hästtarmar och vira om magen