Transkriberad uppteckning

Här i socknen var en hop fattiga torpare. De hade inte mycket att fira lusse med. (lussa). Men det var såpass att en fick extra kaffe den morgonen. Något an- nat var det inte. Di brukade tala om att lussegumma var ute. Det skul- le vara ett styggt gammalt fyllesvin till käring. Det var inte roligt om hon kom. Barnen var rädda för att hon skulle komma. – Mycket brännvin förekom vid lusse. (lussebrännvin). I varenda stuga där sådant begagnades, fick det inte saknas till lusse. Om lussekvällen kom småpojkar in i stugorna. De gick lussegôbba. De klädde ut sig i fruntimmersklä- der och sotade sig i ansiktet för att de skulle vara oigenkänliga. De bar sig till litet, när de kom in, De talte litet konstigt och sulle göra sig roliga. / Och tala om, att de var ute och lussa. Om en hade något i matväg att ge dem, så fick de. Far och mor tala om att lussenatten var den läng- sta natten på året. – Men kreaturen fick inte nå- got särskilt då. Det var om julkvällen som kor- na fick var sin havrekärve. Utklädd lussebrud såg jag i Hjo på 1890-talet, men härute i socknen såg jag inte till det bru- ket. Och det bruket har de ännu i Hjo.