Transkriberad uppteckning

Omedelbart väster om staden ligger en hög kulle, den kallades för stadens kulle, nu kallas den Nyströms kulle. Här har se- dan urminnes tid varit stadens ungdoms fäst- plats, det fick de en gång belägg på 1839 eller 1840, då en som bodde intill vid namn Å- berg dömdes till 3 Rd. 16 sk. böter för han ned- tagit ungdomens "Majspira". Det året hade ungdomen rest en "majstång eller majspira, den hade tofs av löv i toppen och var virad med bränbara guirlanger, dessa voro fästade vid stången med 140 spik och 10 krampor. Överst under ruskan voro två i kors lagda laddade pistolpipor. meningen var att vid dansen skall girlangen an- / Skövde Valborgsmässan 2 tändas och när elden nådde pistolerna skulle de antändas, men Aberg tog det året ner den och fick böta. 1 Maj kallades i staden Vallborsmässedan, så stavas det i de gamla papperen. Dan före kallades för Vallborsmässekväll, men även hade Axel N. hört att den kallades "Kålle kväll" och 1. majmorgonen för varme morron". Sommaren gjorde nämligen sitt intåg då. Kreaturen släpptes ut till Stadsvakta- rinnan Bolla, som från den dagen och till 1 okt. sva- rade för foder och vatten. 1. söndagen efter 1. maj gick stadens äldre liksom på Vallfärd till stans kulle, en promenad tidigt för att riktigt titta på sommarsolen från kullen och så skulle de ha hem lövkvistar, blåsippor, vit- sippor och vårlök för sådana växte där. Lilje konvaljer- na skulle de plocka pingstdagen på samma ställe. Där uppe på kullen gick då alla sorters folk och mojade sig i det vackra vår vädret / Skövde Valborgsmässan 3. Ungdomen firade natten mellan 1. lördagen och sön- daten eftr. 1. maj i stadens äng uppe vid Skyttesledet. De skulle så högt upp att de kunde skönja spricka i Hökensås och Hjo eller Vättern därbakom, då skulle det bli en ljuvlig sommar. Hit drog de i kotterier, gesäller för sig, bodbetjän- ter för sig och "Ståndspersonernas" ungdom för sig musiken var gemensam, det var i många år stads- spelman Wallgren, som spelade klarinett. Åt och söp gjorde var grupp för sig, men dansade ihop. Sen fram på natten blev det förbrödring eller slagsmål. När solen stod över Versås kyrka var det tid att gå hem. Så var seden den söndagen i många år och den kallades "Gökotta. Förste maj var det skamligt att gå med luva och läderfodral på skorna, man skulle vara "som- marskodd i bägge ändarna". Det sammanträde stadens borgare höll i Maj kallades för "Vallborsmässerådstuva", men den hölls / Skövde Valborgsmässa 4 aldrig förrän i slutet av månaden, efter vall- släppningen, hägnadssynen och brandsynen, handlin- gar om det skulle föredragas då. Bollas er- sättning för kreatursvakten skulle fastställas, räken- skaperna för hägnader granskas och böter för brott mot brandstadgan fastställas. Efter Vallborsmässorådstuva gick borgmästarn, de två två rådmän som suttit i rådstuvan som ledamöter och stadens äldste till stadskällarn, som låg där Assbecks herrekipering nu är, och fästade." Den natten var stans styresmän "Fridströmmar" allihop." Fridström hette den som gick ute om natten som brandvakt. I staden voro fyra kategorier folk, som vid fäst- tillfällena höllo ihop. Det var en grupp s.k. ståndsper- soner", dessa voro apotekare Sommar, Doktor Edgren, Borgmästaren, samt de officerare som bodde i staden. Stadens rådmän Helén och Danelius voro handlare och följde sitt stånd. "Ståndspersonerna" hade majbal på stadskällaren, / Skövde Vallborgsmässa 5. där assbecks herrekipering nu ligger. Officerarna hade lejt musiker från de regementen de tillhörde. Det var en s.k. Vårmiddag, då allt vad som redan alstrats skulle på bordet. Den andra kategorin voro handlandena, som ord- nade med majfäst turvis hos någon kollega. Hult, Lagerstedt, Aron Kjellberg (Charles Nilssons svärfar), Böh- mer och Hagwitz voro de mest tongivande och bestäm- de hur det skulle vara. Varje handlande, utan undantag, var fastighetsä- gare, så deras majfäst var i stil med böndernas. Handl. hade ett sammanträde och gjorde upp vad var och en skulle laga i ordning och skicka till gilles- gården. Här var en lejd kokfru ansvarig för att allt blev ordnat och som reserv hade hon en kontantsumma att inköpa kryddor etc. för. Bränvin levererade Källegårdens bränneri och öl- brygden beställdes hos någon som kunde brygga bra öl. Varje gäst skulle ha en ny kritpipa och den skulle brytas sönder vid avskedet, den var bara / Skövde Vallborgsmässa 6. avsedd för majgillet. Huvudrätten var ägg, men de åts inte som nu, utan fin- hackades på en djup tallrik och så slogs salt och grädde på och sen åt de den med sked. Utom ägg var det en stuvning på Molla, som kom till, och sedan många andra saker, det var en fullständig middag, "med alla gästerna lite luria". Så länge Hult levde, han var poet och handlare, så poetisk att han avfattade sina annonser på vers, sjöng de maj visan och där hade han givit var deltagare en vers. Så höll ålderman ett tal för våren, inte för dem som handlare utan jordbrukare. De voro ju lika mycket bönder som köpmän. Den tredje kategorien voro handtverksmästarna, dessa gjorde upp om en engångkostnad hos någon "traktör", där de tillbringade natten ätande, supande, sjungande, spelande kort och "drog historier". De hade just inga gemensam- ma intressen för de flesta voro inte tomt- och jordägare, utan det var all slags handtverk representerat. Den dagen / Skövde Vallborgsmässa 7. bytte de ålderman. Den fjärde kategorien voro gesällerna, bodbetjänterna och all annan tjänstepersonal och de hade aldra roligast. Deras fäst var delad i tre huvuddelar, 1. När de el- dade upp majstången, 2. marschen till Mörke Källa och 3. knytkalaset där. På Kullen, en hög kulle, väster om staden, där stadsens myndigheter tillät ungdomen roa sig, hade de rest en maj- stång virad med tjärade halmflätor och längst upp ett par laddade pistolpipor, här var samlingsplatsen. När alla tycktes samlade sjöng de majsången, där var värs slu- tade med "Väkommen maj i hagen vår." Sedan tände de på stången och när skotten hade gått marscherade de med Wallgren i teten, han var stadsspel- man, genom prästgårdsgata (gamla prästgården), staket- gatan, över Sanden (Sandtorget) till sluttningen vid Mör- ke källa där de slog sig ner i gräset, där Gustafssons växthus nu ligger. Här togs knytena fram som voro hit- sända i förväg, och så tillbringades aftonen under ätning / Skövde Vallborgsmässa 8 och supning, mäst supning till efter midatt. Den natten var det inte nådigt ha ärende över till Marieberg eller Sörpe. En karduansmakare Mellander slog de ihjäl ba- ra för han sade sig gå till Käpplunda hellre, när han blev inbjuden att stanna. Detta skedde 1837. Matknyten innehöll bröd, ost och fläsk, bränvin och hård- kokta ägg. Gulan fick inte rinna när ägget klövs, för då skulle tårar komma att rinna. Det var inte så långt li- det på sommaren än så gesäller och drängar bestods smör. Dricka Märg i benen sade de inte i Skövde, utan "Drick hälsa och styrka, drick för krafter i vår". Denna skål om Vallborg var den högtidligaste och skulle alltid drickas stående. Efter den tändes kritpipor som då till- sammans med tobak bjöds omkring. Skålen för våren dracks alltid i äggtoddy. Ett särskilt kapitel var björksaften, på den tiden Kronan ägde Billingen, var det vanligt att skatta björkarna på saft om våren. Var och en ville ha björksaft med tillsats av socker / Skövde Vallborgsmässa 9. och jäst till vin att bjuda på. När skogen någon gång i slutet av 1700 talet skiftades, så var bonde blev ägare till sitt skifte, blev de rädda om trä- den och förbjöd tappningen. Då blev det småpojkarna som tyckte det var roligt att tjuvtappa. Liksom nutida pojkar helst vill knycka äpplen ty då smaka de bäst, så ville dåtidens pojkar gärna tjyvtappa saven av björkarna. Men bönderna voro rasande, ty de sade det kom mask i sådana träd och det var inget billigt nöje skada växande träd. Björksaft var det kraftigaste botemedlet mot "Vår- sken", (Vårtrötthet). Ingen annan eld tändes på bygden, än den stång som gesällerna tände på, på kullen. I stadens skola, det var en gemensam för Skövde stad, Våmb, Öm, Segerstorp, Hafstena och Käpplunda och låg i hörnet mellan torget och Hertig Johans Gata, där Hallbergs guldsmedsaffär nu är, där förekom inget första maj- firande i någon form, men i den dåvarande läroanstalten tog läraren och hans adjunkt (de voro bara två där), med / Skövde Vallborgsmässa 10 sig barnen ut och botaniserade, de gick då alltid till Storängen, som låg där Klasborg nu ligger, för där växte mycket sällsynta växter, som de skulle samla och prässa. Stadsbefolkningen uppfattade icke första maj som en fäst och fridag utan bara att det var första som- mardagen och att vintern var slut. Det var natten som var fästtiden, från siste april om kvällen till 1. maj om morgon åts, söps och sjöngs det överallt. Alla fästade på ett eller annat sätt, men gesällers och drängars firande nere vid Mörkekällan gjorde sig mäst märkbar. Mellan 1903 och 1914 fick de olika arbetarorganisatio- nerna sina standar och då var grunden lagd till första- majfirandet. Före 1903 fick dagen firas med ett föredrag, om kvällen, sedan hade de demonstration, första söndagen i maj. Ända in på -20 talet stod stadens borgare på trottoarkanterna och kontrollerade, vilka som voro så röda så de demon- strerade av deras bekanta och från stadens tre regementen gick be- fäl med bricka om halsen och kontrollerade att ingen av regementets personal deltog civil eller i uniform. / Skövde Vallborgsmässa 11 Nu i år gick I. 9:s musikkår i teten för demonstration men då hade den ju helt andra syften än 8 timmarsdagen. Den arbetare, som före 1900 sågs i demonstration eller höll med en skräddare från Malmö, ansågs som en myc- ket misstänkt person och även många arbetare tog avstånd från honom. 1903 är genombrottsår för den moderna ar- betarrörelsen i Skövde. Ordet Maja har aldrig använts här för utflyckter om 1. maj. Var det söndag så gick man åt kullen till ev. på kvällen om vardag. 1. maj var inte ansedd för att vara en dag avsedd att driva omkring på utan dess värde låg i att alla skulle äta, supa och må gott, och att de styrande i staden såg genom fingrarna med sång och skrål i stil med nutida myndigheters mot studentupptå- gen. Regementena här har flaggat 1. maj sedan ordern kom att den skulle betraktas som söndag, före 1935 så brukade regementscheferna ordna med dagslång övning så ingen skulle frestas vilja titta på demonstrationståget. P. A. Hansson / Skövde Vallborgsmässa 12. har mjukat upp de åsikterna så nu kan en beväring inte straffas om han skulle i uniform deltaga. Men ännu har det inte gått så långt att regementet med fana och musik ställer upp till parad den dagen. Men som söndag betraktas och respekteras han. Inget grönt pryder hemmen denna dag, blommor och blad äro ju inte komna, men personligen skall sommar- kläderna den dagen visas. Isynnerhet damerna hålla styft på att 1. maj första gången ha på det nya i sommar- klädesväg!