Första maj var "betessläppningsdag", då blåste "Stadsvakterskan Bolla" i tjänst till 1852, sina låtar vid den grind vilken djuren skulle ut igenom. Hon vaktade nötkreaturen, på någon av stadens ängar vid Sköttesledet, vilka ej skulle slåss. Hästar fodrades inne i regel, för borgare som ägde jord voro i regel handlare och det var dagliga körningar. Svinen gingo utan tillsyn på trädan och det var därför det varje år var processer om svin, som rände omkring på gatorna. Segerstorpa, Käpplunda, - Våmbs, - och Horsås by- ar hade sina svin på sina träden, men som hägnaderna voro dåliga, kom de in bland stadens svin. Detta botade stadsborna genom att helt / Skövde Djur 2 enkelt stjäla några bysvin, sedan höll bybor- na vaktare. I april gick en syn på alla svin, att de som voro över tre månader skulle ha ring i näsan, detta för att de inte skulle böka upp mar- ken om de kom lösa. På trädan fick de böka så mycket de ville. Sedan vargen kom bort fanns ingen fara för djuren som gick på bete på berget, mer än att Skogsfrun kunde för- villa dem till Blängsmossen, de djur som förvillats dit kunde aldrig återfinnas för de blev förvandlade till skogskor åt berg- folket och blev sedan borta för alltid. Det fanns ett sätt att få igen dem och det var att ställa sig mitt på blängen där fyra härader mötas och ropa en vers då kom de åter om kvällen
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
