Transkriberad uppteckning

Goenisse, somliga hade honom på vinden, andra på logen. De fick honom på så sätt, att de klagade och sa' att de inte kun- de reda sej, då kom en liten rödhuvad gubbe till dem och sa', att om de ville ge honom det eller det, skulle han komma till dem och hjälpa dem. Men det var ju detsamma som att sälja sej till Skam. Han skulle ha gröt och mjölk varje kväll. Det var på ett stäl- le, det hade kommit nytt folk. De ville inte ha med Skam att göra. Där fanns en goenisse, men de gav honom ingen mat. Då drog han ifrån dem i stället och allting gick galet för dem. Bon- den sökte för det; han skickade sin fru till en klok. Den kloke sa: "När ni börjat på en stack och inte fått den full, så blir det borte om natten allt utom själva stälen, den har han inte makt att ta. Nu när ni kört in, skall ni inte köra se'n solen / är nedgången och inte öppna någon dörr utifrån in till gården och hålla varje glugg stängd, så kan ni sätta er i fönstren och titta i solnedgången." De gjorde så, och det kom en liten rödhuvad pojke och for upp i stacken på gården och rev ner allt, men inget blev borta. Det var siste gången de såg honom. Se'n fick de behålla vad de hade. De kallade honom ondnisse, om han drog ifrån dem, annars goenisse, om han drog till dem. Det var två karlar, som tröskade åt en bonde; de fick ald- rig tomt. De blev överens om att lägga sej på lon och se, vad som förorsakade det. Det kom en rödhuvad pojk med en börda säd och slängde. - De skulle sätta mjölk och gröt i en skål åt tomten var kväll. Gubbarna åt upp maten och gjorde vått och torrt i skålen i stället. Nissen sa', att han hade gått sju mil och burit sju travar råg, men det var inte annat än lort i hans skål. Se'n var de av med nis- se'n. På gårdarna hade de alltid ett hål i ena hörnet på por- ten för hunden. Där brukade nissen krypa igenom.