Transkriberad uppteckning

En nyköpt ko skulle ledas över stål då hon skulle in på det nya stället, så kom hon att trivas. Det första målet efter kalvningen skulle mjölkas på stål. Även skulle kon dricka på stål, det skulle vara ljumt vatten med sallt och rågmjöl uti. Då korna skulle in på kvällen ropades:, Kom mi ko, kom mi ko. Och då kom bjällekon först i täten och alla de andra efter. Svinen gick i hagar. En sådan hage sträckte alltid ut sig bakom v. c. där svinen jämt höll rent så fort där blev något bakom. Dessa hade ok på sig för att inte bryta sig igenom haga. Så ringades de i näsan för att inte kunna rota upp marken. Hästarna hopphölles. En rem spändes mitt om hästen, och i denna bands grimskaftet fast så mycket att inte hästen kunde få upp huvudet högt, för då kunde han inte hoppa. Då de varit till hingst med märr kasta de en hink kallt vatten i ändan på denna så tog hon sig säkert med föl. En ko fick inte vara i beröring med andra kor efter / betäckningen. Den ko som inte visa sig vilja till tjur brände de havre åt. De tala om att i skoga fanns något de kalla ståndpers, det skulle vara så bra till sådana kor. Detta var troligtvis vad vi kalla granäpplen eller jordäpplen som använts på flera håll, fast här på slätten var det ont om dessa och kände därför lite till dessa. Då de klippte fåren lämnades en tott mellan frambenen och upp i bringan det såg jag ju var vanligt men varför vet jag inte