Transkriberad uppteckning

1. Benämning på det tjuvmjölkande vasendet /puke, trollhare/. Det var som en vanlig hare. 2. Det talade gamla om att elaka käringar, som inte stu- derade på annat än ont, att di kunde göra en puke av strumpebandet och en tvaga. Di hade konster för sig på kyrkogården också, och tog benflisor av de döda. Ba- ra de hade fått ihop nog med ont, så fick den onde makt över puken, och så gick han som den onde ville. Det var svartkonst alltihop. Ingen kristlig män- niska ville ta sig före med sådant eller hålla sig med puke. Det var stor synd. Guds straffdom kom över den som lånade sig åt sådant. Det vet jag att mor var så ond på sådant. Trollharen fick att skulden många gånger, när inte mor fick så mycket mjölk hon tyckte att hon skul- le ha. 3. Om en fick se pukdynga, så skulle en ta en käpp / och piska dyngan med, så att det blev smått, smått. Så skulle en ta vara på det och låsa in det inom tre lås. Då skulle käringen, som var ägare till haren komma in till en och tigga något. Men då skulle en akta sig för att ge hen- ne något. Se'n skulle en inte få ont av puken. 4-5. Det kändes på ljuvren, att korna var mjölkade. Det blev ingen mjölk heller. 6-7. Se ovan. 8. Moster hade sett en käring som stod vid stugväggen och höll en gärdesgårdshank över en mjölkbytta. Den käringen skulle vara farlig. Men det var ingen som fick veta varifrån hon fick mjölk och smör. Hon hade en get och en ko. Om midsommarnatten hade hon ett annat knep för sig. Då tog hon daggen på andras gräs. När hon trodde, att ingen såg henne, så tog hon ett lakan och en träbytta och gick på grannarnas marker och drog bort daggen på gräset. När hon hade fått full lakanet i dagg, så vred hon ur det i byttan. Folk påstod, att hon hade det till kon och geten, för att hon skulle få mycken mjölk. Men folk kunde ta mjölken från varandra på annat sätt. Om en / gick och missunnade någon, att han hade så mycket mjölk eller att en gick och avundades, så minskade korna mjölken. Minns en gubbe som aldrig kunde gå förbi kreatur, utan att han skulle stå och titta på dem. Om ingen såg honom så gick han och strök korna över ryggen, och det var säkert, att han kunde något med detta, för det blev mindre mjölk, när han hade kommit på det viset. Di sa att trollkäringar kunde ta till sig mjölk från an- dras ladugårdar för hela året. Det skulle vara på skärtors- dagsnatten de skulle ha makt med detta, om de kom in i ladugårdarna. Då stal de med sig nöthår, kodynga och så- dant, se'n hade de det att trolla med under året.