Transkriberad uppteckning

När finnarna slutade att stryka omkring, så kom var- garna bort. Vargarna skulle ha kommit hit från norr, där allt ont fanns. Och därifrån kom finnarna också. Det var en finnkäring som trollade bort dem. Di skulle så långt så att de inte kom tillbaka på hundra år. Hermelinen /lekatt/ var farlig. Di sa att han bet sig fast så att en fick skära bort den. Jag hörde aldrig att någon blev biten, för de är så skygga av sig. Skrea kom inte fram mer än var gång det skulle bli krig, pest och onda tider. "Nu blir dä allt svår tid", sa di, för vi ha sett skrea. Det var ett grått band som liknade en orm. Det fanns varken fram eller bak på henne. Hon var lika i båda ändar. Flädermusen hörde till den onde. Det var inte något riktigt djur - varken fågel eller fisk. Det vet jag käringar satt och / pratade på, att det var onda andar. Di var inte synliga an- nat än på natten. Göken får en inte höra gala längre än tills en satt upp första hässjan. Då slutar han att gala. Om en går ut om mor- gonen och inte har ätit något och får höra göken, så blir en "dårad". "Östagök är tröstagök, västagök är bästagök, sönnagök är dödergök, nolagök är horagök." Om räven skrek vid gården om kvällen, så väntade han lik. Han skriker då änne som när en människa jämrar sig. Ödlan kunde krypa in i en, om lade sig på backen och sov. Det var så med ormen också. Han kröp in genom munnen på en. En kunde inte få ut honom på annat vis, än att en skulle hålla sig över spenvarm mjölk och gapa. Or- men fick känna lukten av mjölken och kröp ut.